Butoh i koreografi, arkiv och estetik

En studie av dansnotation och perception

med utgångspunkt från koreografen SU-EN (Susanna Åkerlund), hennes föreställningar, hennes arkiv och hennes projekt i den västerländska receptionen av japansk butohdans.

Bilder - Index - Pictures
Svensk text da1. Konstkaravanen bildindex da2. Konstkaravanen i Uppland da3. Konstkaravanen i Öregrund da4. Konstkaravanen möter Art Space		English text ca eng. The Art Caravan Index of Pictures

Textindex
0. Index 1. Sammanfattning 2. Konstnärernas perspektiv 3. Konstkaravanen på plats 4.Karavanen i möte med några åskådarperspektiv 5. Åskådarperspektiv från kulturfunktionärer 6. En kritisk aspekt av tolkningsproblematiken 7. Utvärdering av karavanens nedslag som koreografiskt sättning i ett antal dimensioner

Tatsumi Hijikata skapade under 1960-talet en dansform i spänningsfältet mellan västerländskt inflytande och medveten estetisk tradering i japansk kultur. Butoh blev snabbt en naturlig del av den samtida performance-konsten. I Frankrike blev den känd som "grymhetens dans" förknippad med surrealism och absurdism, och i titeln till Susan Klein's studie från 1986 har den epitetet "Ankuko Butoh - Dance of Utter Darkness". Kurihara Nanako kallar 1996 butoh för "The Most Remote Thing in the Universe", i titeln till sin avhandling om Hijikatas dans. Japanska butoh-grupper turnerar och drar till sig dansare, skådespelare och konstnärer från hela världen. Butoh håller på att ta plats i den globala masskulturen.

SU-EN Butoh Company, med säte i Sverige, startades av Susanna Åkerlund efter åtta års skolning i den japanska gruppen Hakutobo. Under 90-talet etablerade hon sig internationellt som koreograf och butoh-instruktör. I dansen är notationsproblematiken annorlunda än i konstformer som lämnar efter sig notationen som ett spår. Dansaren skapar en föreställning utifrån kroppens erfarenheter i den dagliga disciplinen och är hänvisad till minnesanteckningar för att hålla fast och gestalta ett "något" som överskrider vanan och som kan bli en del av det framtida uttrycket. Det är därför ingalunda förvånande att finna ett välordnat och omfattande arkiv med bibliotek, pressklipp, fotografier, videoinspelningar, dräkter, koreografiska noteringar, kroppsdagböcker etc. i anslutning till SU-EN´s dansstudio.

Projektet ska relatera detta arkivmaterial till dansen "in situ" och genom intervjuer med dansare och publik undersöka möjligheterna att överbrygga glappet mellan dansarens och den mer eller mindre initierade publikens perception av situationen, så att en koreografisk intention kan framträda i detta fält. Den svenska butohns estetik skapas i mötet mellan koreografens intention och omgivningens tryck. SU-EN försätter sin trupp i olika extrema situationer med föreställningar på skrotupplag, i Thé Svedbergs kärnfysiklaboratorium, på möbelvaruhuset IKEA, vid havsstranden, på hönsfarmen etc.. Hon arbetar med långsiktiga relationer med företag och konstnärer där återkommande föreställningar tillåter koreografen och publiken att relatera till särskilda platser som scen för dansens variationer. I arbetet med elever används notationen som ett språk för att åstadkomma förändringar av kroppskontroll och upplevelse. Samtalet kring butohn ligger till grund för framväxten av estetiska värderingar i såväl dansares som allmänhetens reception av scenframträdandet. I förlängningen skapar denna process också nya villkor för estetisk teori.

Till index.